sheeightdevil

Inte första gången jag haft zombiesar i mina drömmar, men det är nog första gången jag berömt en. Eller ja, den tog det som en komplimang iaf. Drömmen började att jag drog på en resväska, en sån på hjul. Så rundade jag hyreshuset nedanför där min mamma bor, då hade jag helt plötsligt en zombie efter sig. Och som alltid när man är jagad i drömmar så tar man sig ingenstans eller så går det väldigt långsamt. I detta fallet så var det det senare som gäller. Men zombisen är också väldigt långsam, så där som dom var i gamla filmer. Och jag säger till zombisen: Vad långsamt du går.
Tack, får jag till svar.
Sen helt plötsligt har jag min kompis Pernilla med mig och ingen packning. Vi springer till hissen och helt plötsligt dyker en person upp(som jag inte sett på flera månader irl och som jag inte kommer nämna vid namn) och vill också med i hissen. Men vi buttar ut honom och offrar honom till zombisen. Sen är vi på loftgången hos mamma och där slutar drömmen.
Om det nu är vårt undermedvetna som bearbetar saker och ting så skulle det vara intressant att veta vad.

Idag är sista riktiga semesterdagen. Till måndagen börjar verkligheten igen. Att det redan gått fyra veckor? Kanske dags att vända tillbaka dygnet?
Det är molnigt och regn ute, nmen det gör mig inget. Då kan man med gott samvete stanna inne och läsa eller se på film eller nåt. Annars är det nog dags att fixa frukost nu. Har försökt att somna om i ett par timmar nu utan att ha lyckats. Hade varit gött med några timmar till då jag bara sovit fem, sex timmar. Jaja, lider ju inte direkt av sömnlöshet så borde egentligen inte klaga. Nä just ja, det var frukost jag skulle fixa.